2009-03-23

Nya Spätzle försök

Efter förra veckans försök med Spätzle har jag nu lärt mig att Spätzle ska göras på en ganska lös deg, inte alls så torr som pastadeg är. Nya tag!

En ny deg. 
Två ägg, 160g mjöl, och lite vätska.

Blanda ordentligt, skrapa ut den våta kluggen.

Den klassiska metoden för Spätzle är att pressa ut den våta pastan direkt ner i kokande vatten. Beskrivs t.ex. här. Tyvärr har jag ingen press, jag provade med köttkvarns-tillsatsen till Elektrolux Assistenten. Det fungerar för pasta, men denna våta kläggiga deg kläggade ihop sig direkt. Och köra Assistenten ovanför kokande vatten verkade jobbigt.
Jag hittade en fungerade metod. Olja bänkskivan, tryck ut till en ganska tunn skiva, och "riv" av bitar med t.ex. degspatteln. Tricket är att ha en tunn, tunn skiva. Och tunna, tunna bitar. Inte stora tjocka som på bilden. Men, det blir så tunnt det blir.
Sen varefter bitarna blir klara, släng ner dem i kokande vatten.


Sen, koka!
Sen låt nudlarna fräsa ihop med stekt bacon och lite lök och din supergoda carbonara är klar.


Återkommer när jag kan göra riktigt tunnskruren Spätzle...
/L

2009-03-21

Missat jubileum

Jag insåg just att jag har hållit på att skrivit på den här bloggen i mer än ett år.

Jag hade en tid berättat om mina kultinariska äventyr varefter de hände för min vän Anette. Nån kväll var det något expriment jag berättade om. När hon hade skrattat klart sa hon "Du borde starta en blog och skriva ner allt detta." Och det låg något i det. Så jag skaffade en blog och började skriva. Det första inlägget publiserades den 23:e februari, bladselleri-tzatziki.

Sedan dess har det blivit 85 inlägg (inklusive detta). Det är drygt 1½ inlägg per vecka!

Jag hoppas att ni har uppskattat att följa mina äventyr hittils.
I hopp om många nya roliga framöver
  Leif

2009-03-20

Skuren spätzle, inte äkta spätzle

Jag har gjort skuren pasta, inspirerad av den Spätzle jag ätit i Stuttgart. Man tar och kavlar ut pastadegen, och skär i tunna skivor. (Ungefär som tagliatelle alltaå, fast tunnare.)

Edit: Min vän Rainer meddelande mig idag att jag inte gjort Spätzle. Riktig Spätzle gör man från en mjukare, våtare deg. Jag har gjort smala, korta tagiatelle.
Jag ska försöka göra den riktiga grejen vid tillfälle.

(Det finns även en variant där man pressar pastadegen direkt ner i en kokande gryta, det får bli en annan gång.)

300g mjöl
2 ägg
1 tsk olja

Blanda allt, ha i lite mera mjöl om det känns vått/kletigt.


Kavla sen ut till lagom tunna skivor, 2-4 mm. Varje ark kan vara sådär 2 dm brett,
Vik eller rulla pastaflaket. (Mjöla lite mellan varven så att det inte kladdar ihop.)
 
  
 Skär sedan pastan i lagom smala skivor. Lägg pastarullen på skärbrädan, ta den stora kniven och skär.
  
  
 Lägg ner den skurna pastan i en bunke. Pudra över mjöl och blanda runt så det inte klibbar ihop sig.
  
Det som du inte 
  
 Den pasta som man inte äter upp kan man servera med lite bresato-sås.
(Bryn köttet hårt, hårt. Koka sedan 30-120 minuter i något med smak (vin, buljong, coca cola eller något annat roligt) Sen ser det ut som nedan. Skär i bitar, koka ihop till en bra pasta sås. Tillsätt kanske grädde eller lite tomatsås.)
  
 
Efter att att kokat ihop pastasåsen i pastan:
  
Den pasta som du inte vill äta den dagen, lägg i burkar och frys in. När det är dags att äta, häll ner den frysta pastan direkt i kokande vatten. Fungerar förvånandsvärt bra.
 
 /L

2009-03-10

Alpgryta

När man är i fjällen, eller i Alperna för den delen, finns ett extra behov av att fixa mat utan mycket arbete.
Ibland är det viktigt att få mat snabbt, ibland är det viktiga att man inte behöver arbeta för mycket, alla är redan utslagna efter dagens aktiviteter.

Målet är, allt i en gryta. Minimera disk och arbete.
I affären fanns basvarorna. Kött av ko, morötter, lök, pasta och origano.

Lägg ner allt i gryten, en sak i taget. Tillsätt lite billigt fransk vain aeu table, en burk krossade tomater.
När köttet börjar bli mört, häll ner ett lass pasta. Nu är det viktigt att du är allert, pasta är enklast att koka i en stor kastrull med storm-kokande vatten, inte i en kött gryta. Rör ofta, minst varje minut. Tillsätt mer vatten så fort det känns lite torrt. (Pastan suger ju åt sig vatten.) Jag tillsatte nog närmre en halvliter till 400g pasta.

När pastan börjar kännas lagom mjuk, efter drygt 1,5 ggr normal koktid, servera!

Efter en del tuggande är det bara en gryta att skura.

/L

La Pizza Savoyardance

Idag fick jag en pizza till lunch. En Savoy pizza.

Det var inte vanlig italiensk pizza. Utan en genuin fransk alppizza.

Det var en pizzabotten, ganska som en klassisk italiensk tunnpizza, fast degen lite annorlunda. Lite mer, tja, som scones. På detta rökt strimlat fläskkött, skivad potatis och en riktigt god ost.

Lite annorlunda, men gott!




/L

2009-03-06

Päron och svampsås

Idag hade jag en massa päron över som man behövde göra något av. Samtidigt som jag hade tänkt att göra svampsås. Kan man blanda?
Jag fräste hackad lök, torkad svamp. Efter en stund tillsatte jag drygt ett finhackat päron. Så fick det hela småfräsa en stund så päronen kokade sönder.
Och sen lite grädde också.


På bilden har även gnocchin fått åka ner för en sista slutkokning i såsen.

Päronen fungerade utmärkt att ha i såsen. Det gav en sötma utan att smaka socker/honung. Ett lyckat expriment.
/L

2009-03-01

Premiärröra

Igår hämtade jag min nya spis.
Det var lite kaos, missad planering, tungt snöfall under lastning på släpkärra. Men på det stora taget gick det bra.

Största paniken kom när jag hade två spisar i köket. Planen var att skruva fast den gamla sladden, från min gamla spis och testa att nya spisen fungerade, innan vi åkte och kastade den gamla spisen. Och nu stänger återvinningscentralen om 45 min...
Pappa som rutinerad med el kapar, skalar, skruvar. Kontakt i och klockan på spisen börjar blinka. När man vält tryckt lite så klockan anses "ställd" går det att slå på ugnen, varmluftsfläkten fungerar, hurra!
Vi häller lite vatten i en kastrull och sätter på. Det händer ingenting! Verkligen ingenting.
Vi börjar läsa i bruksanvisningarna, jag får den norska versionen. Kanske finns det en transportspärr eller något sådant. Pappa börjar felsöka elen.

Efter en tid inser pappa felet. Den gamla spisen var en trefasspis. Den nya är en trefas. En trefast-kontakt har normalt 5 pinnar/hål. Fas I, II och III samt 0:a och skyddsjord.
För att en induktionsspis ska fungera krävs det att man har 0:a, det upplyste säljaren om så det har hade jag kollat att jag hade i väggen.
Induktionsspisar har internt transistorstyrning och där med likspänningsmatning. Man likriktar alla faserna och kopplar ihop dem. Eftekten över tiden blir då den övre linjen.

Bilderna från Wikipedia.

Min gamla spis var lite enklare, för att få värme kopplade man en resistor mellan t.ex. fas I och II, en annan mellan II och III och vips, varmt. Man slipper 0-sladden.

Det pappa hade upptäckt var att min gamla spis hade en 0-sladd, den gick ut i kabeln bort mot vägguttaget. Men kontakten som man koppar in den i väggen med, den hade ingen pinne för 0! Trots att sladden gick hela vägen in i kontakten.

Hur gör vi nu? Att bygga en ny sladd tar säkert 15-20 min. Om vi testar detta först kommer vi inte hinna slänga den gamla!
Vi chansade, slängde den gamla. När pappa fått till den nya sladden, fungerade spisen utmärkt.
Invigningen fick dock vänta.


Den fick vänta till i morse. För att hålla temat med röra fick det bli äggröra. Fänkåls-, blodapelsin-äggröra.

Fänkål fräses för att få ut anissmakerna. En aning socker hjälper.

En pressad blodapelsin tillsammans med lite riven parmesanost.
 

Den färdiga röran blev inte så snygg direkt. Det röda tillsammans med två ägg blev, tja, beige. Fast smaken var helt ok.



(Kanske ska jag påpeka att det blå inte är det senaste i design, utan skyddsplast för transporten. Ugnen är ännu inte invigd.)
/L